Ett stort Tack!

Ett stort tack till alla kamrater i Vitå Jaktsällskap för fin uppvaktning och present i samband med min 70 årsdag.

Bernt Johansson

Vitå VVO. Ett maktimperium som faller sönder. Del 1

I ett desperat försök att rättfärdiga sitt agerande i viltvårdsområdet och upplösningen av denne har nu Olle Andersson med sina hantlangare i Vitå Jaktvårdsförening producerat texter för att rentvå sig från ansvar. Men vi kommer blottlägga de egentliga orsakerna till upplösningen och de faktiska händelserna som inte tagits upp av ”styrelsen” tillhörande Vitå Jaktvårdsförening. Offerkoftan kommer en handfull skara äldre gentlemän kunna stoppa tillbaka i garderoben.

Vi utgjorde en del av jägarna och markägarna som var aktiva i viltvårdsområdet. Som nu omnämns som bråkstakar, upprorsmakare och rättshaverister. Därför känner vi att det är dags att skriva om de företeelser och bakgrundsfakta som konsekvent har utelämnats.

Första delen kommer behandla historiska händelser före upplösningen, men som ligger till grund för den händelsekedja som sedan sattes i rörelse.

Jaktstämma 2011 för Vitå Viltvårdsområde, korsandet av Rubicon.

Folke Nilsson, markägare och tidigare styrelseledamot hade under året läst på om lagen om viltvårdsområden https://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20000592.htm Det uppdagades ganska snabbt att man varken följt svensk jaktlagstiftning eller föreningens stadgar.

Markägarna röstade på stämman efter lagtexten att hela tilldelningen av älgar skulle skjutas, med möjlighet att styrelsen skulle kunna minska avskjutningen under jakten för att hålla stammen i balans. 2011-10-13 genomfördes ett styrelsemöte av en komplett styrelse som enhälligt beslutade att skjuta hela tilldelningen. Olle Andersson(Ordförande Vitå VVO) ville ha ett tillägg i beslutet, att om ett djur återstår skall lagen slås samman till ett lag för att jaga det gemensamt (detta för att undvika överskjutning och så beslutades.)

Det skulle visa sig senare att ett fåtal personer inte hade för avsikt att följa dessa beslut. Älgjakten avbröts på hösten innan licens var uppfylld, vilket skett flera år i rad. Jägare och markägare gick samman i en skrivelse till Länsstyrelsen.

Genom Länsstyrelsen beslut blev det klarlagt att den avbrutna älgjakten var ogiltig och följde varken lagstiftning eller stadgar. I ett viltvårdsområde får inte styrelsen inskränka på markägarnas jakträtt, man har helt enkelt inte rätt enligt lag att göra det.

Makten över jakten för Olle Andersson(Ordförande, Vitå Viltvårdsområde) var vingklippt och bruten, det gick inte längre att diktera över jägarna eller jakttiden på det sätt han ville. Därmed inleddes eran där korpen skulle göras vit i Vitå. Kort sagt, sanningen skulle nu anpassas efter ett fåtal personers världsbild.

Under jaktstämman 2011 framfördes även förslag att Uno Johansson ville kandidera och ställde upp för en plats i styrelsen för Vitå Viltvårdsområde. Förslaget kom inte från valberedningen, en solklar majoritet av stämman ville inte ge honom förtroende. I motsats till Ikaros fick han inte ens pröva sina vingar. Detta menar vi är en viktig händelse, och Uno medger själv att dagen efter stämman tar han tillsammans med andra(oklart vilka, men vi kan spekulera i en handfull skara äldre gentlemän) beslut att upplösa området.

Efter upplösningen blev Uno Johansson ordförande för Vitå Jaktvårdsförening samt Byaålderman i Vitå.

Vitå Viltvårdsområde hade en ”markägargrupp” som skulle/kunde besluta i frågor under årets gång.

Gruppen bestod av ett fåtal markägare, tillika äldre jägare som varit aktiva i viltvårdsområdets styrelse. Markägargruppen hade en speciell plats på stämman och de satt alltid enade.

Eftersom man under 2011 började läsa på om lagar, stadgar och hur viltvårdsområden skulle fungera så tappade även markägargruppen sin speciella ställning i förening. Det gick inte att delegera beslut, t.ex om avskjutningens storlek och jakttider till en ”markägargrupp”. Utan det var markägarna på årsstämman som var det högsta beslutande organ för föreningen. Markägargruppen hade varken stöd i föreningens stadgar eller i lagen om Viltvårdsområden. 

Detta ledde till en upplevd ”maktlöshet” för personerna i markägargruppen. Trots att dessa genom sitt markägande, var de som hade den absoluta makten och starkaste rösträtten på stämman.

Huruvida en ny ”markägargrupp” har uppstått i Vitå Jaktvårdsförening låter vi vara osagt, men det är bra om markägare är aktiva och engagerade i jaktfrågor. Och att älgstammen regleras och hålls i balans. I vår förening kallar vi detta för samförstånd mellan markägare och jägare.

Vitå VVO’s ekonomiska status är fortfarande höljd i dunkel. Vän av ordning minns de huvudlösa utbetalningarna av retroaktiva arrenden som skedde i efterhand. Vad orsaken till detta kan bara spekuleras om? Mest troligen fanns där en rädsla att ”fel” personer skulle få styrelseposter(kassör) och insyn, som inte var ”regimtrogna”.

Snart kommer Del 2, Upplösningen av Vitå Viltvårdsområde.

/Skrivet av jägare och markägare från det forna Viltvårdsområdet