Den rikliga tillgången på älg och problemet med betesskador
blir alltmer markant. Skogsstyrelsens rapport om skogsskador gällande 2015
pekar särskilt ut ÄFO 5 med betoning på Råneå-området.
I Norrbottens län
återkommer tidigare kända skadedrabbade områden i statistiken:
Arjeplog-Arvidsjaur ÄFO 3 (13 %) med de svåraste skadorna inom Arjeplogs
kommun, Kiruna-området ÄFO 1 (12 %) och ÄFO 6 med särskilda problemområden inom
Överkalix och Pajala. Det som sticker ut
mest i regionen är ÄFO 5, Råneå-Haparanda, med i snitt 20 % färska skador på
tall särskilt koncentrerade mot väster (Råneå-området).
För att ta del av hela rapporten, klicka på nedanstående länk:
Frågan som väcks med all tydlighet är att ett uppenbart
ansvar måste tas av jägarkåren. Det går inte längre att söka höga tilldelningar
och bara göra jobbet halvfärdigt om tillgången på älg är så stor.
I Vitå skifteslag bestående av tre licensområden har
inventering av vinterstam genomförts och stammen är mycket livskraftig, upp
till 50 % större enligt vissa bedömare. Till detta skall läggas tillgången av
vandringsälgar. Den enda slutsatsen som går att dra är ökad avskjutning. Hur
ska vi annars kunna mota Olle i grind?
Älgjägare i Vitå Jaktsällskap
